Jag har en kropp men jag är inte min kropp.
Jag har en kropp, ett tempel, en boning, en heffaklump. Jag gör vad jag kan för att ta hand om min kropp. Jag tränar den, ser till att den får vila, mat, sömn och närhet. Efter konstens alla regler. Ändå envisas den med att bulla ut, där jag minst av allt önskar det.

Jag har en kropp, men jag är inte min kropp. Min kropp är ett redskap med vilken jag kan utforska världen. Jag tar den på utflykter och äventyr, jag lär den göra nya saker. Den svarar allt långsammare med åren. Men jag är ändå tacksam och stolt över vad den kan göra. Min kropp är tex kapabel till att, varje minut livet ut, bilda 170 000 000 röda blodkroppar. Blodkroppar som gör det möjligt för mig att ta mig runt en vätternrunda och cykla till jobbet varje dag.

Jag har en kropp, men jag är inte min kropp. Med hjälp av min kropp kan jag interagera med andra människor. Mina stämband är ett viktigt instrument när jag förmedlar mig till andra. Jag kan styra min röst till att tala, sjunga och skrika högt av glädje eller vrede. Med kroppen kan jag visa känslor. Med kroppen kan jag känna känslor. Hur kungligt vore livet utan ansiktsuttryck?

Jag måste ibland uppfostra min kropp och tukta den till lydnad. Den beter sig stundtals som en envis fyraåring som kastar sig på golvet i affären för att den inte får godis. Jag säger åt den att transfettpåsarna inte är något för oss, men ändå tar högerhanden tillfället i akt när jag en sömnig fredagseftermiddag går förbi chipshyllorna vid kassorna. Jag har en kropp, men jag är inte min kropp.

Mitt medvetande är beläget i kroppen. Sinnena uppfattar världen utanför och inne i den. Jag är medveten om den sköna avslappningen efter en massage men även den isande vinden en januarimorgon. När träningsvärkens smärtor når mitt medvetande känner jag mig duktig. När jag hör startsignalen ljuda känner jag mig taggad. När jag känner varma händer mot min hud, känner jag mig omtyckt. Jag har en kropp men jag är inte min kropp.

Jag kan använda min kropp till mycket. Det är jag som bestämmer till vad. Ibland råkar kroppen ut för saker som jag inte kan bestämma över, men jag kan styra hur jag möter det. Jag kan bestämma hur jag vill att min kropp skall bli behandlad av andra och hur den skall bli behandlad av mig. Om inte jag tar hand om min kropp. Vem skall då göra det? För vad är jag, utan min kropp?